Måste erkänna att vi fortfarande inte fått tummen ur att ta den där första magbilden. Trots att jag så bestämt tänkte att nu ska vi ha täta bilder från början till slut. Har ju snart gått halvvägs redan! Handlar väl främst om att jag är så mycket mer nervös denna gång. Jag var superorolig inför ultraljudet så att se det där hjärtat slå var det bästa som kunde hända. Fortfarande så är jag ändå orolig, får jag för mig att jag inte känt några sparkar under dagen så drar tankarna igång. Jag trodde att det skulle vara tvärtom, mer nervöst första gången men icke.

Magen växer iaf, nu börjar den bli lite kula och det är supermysigt! Vägde mig för ett par dagar sen och konstaterade att jag till slut gått upp mitt första kilo. Jag har ju lagt om mina vanor lite.. även om jag börjar bli aningen mer onyttig nu. Jag är ju inte jättesugen på godis och kakor.. men om sanningen ska fram är det inte enda anledningen. Jag får banne mig aldrig tummen ur och tar mig iväg till tandläkaren så numera kan jag knappt äta godis, choklad (som jag älskar) är omöjligt, det ilar och gör ont som fan i tänderna. Hög tid att ta tag i detta innan jag får rotfylla hela munnen. Men visst är det smidigt när det gäller att hålla sig till nyttigare saker än socker, jag har helt enkelt inget val.
Jag är ändå rätt nöjd över att inte lägga på mig 20 kilo igen som jag gjorde med Ellie (delvis för att 10 av dom lever kvar).  Desto värre är att dom jäkla tuttarna växer igen! Det var ju samma veva med Ellie men jag trodde det skulle gå bättre denna gången, trodde lite naivt att dom inte skulle kunna växa lite mycket efter operationen. För 2 år och 2 veckor sedan opererades nämligen runt 400g bort och jag gick från G till D-kupa. Har svårt att se att jag skulle få ännu en operation så det är väl bara att kasta D-kuporna, börja träna ryggen och ladda med rejäla värktabletter..  Min kropp är helt enkelt inte byggd för jättetuttar men det vägrar den såklart inse.

Så, nu har jag klagat av mig så det räcker. Godnatt gott folk!