Det är skitroligt att leka spöke, absolut. Ellie älskar det och i dom flesta fallen tycker även vi om lekarna som får Ellie att tjuta av skratt, så ja, jag tycker också att det är roligt att leka spöke.
Vi gömmer oss under täcken, ropar "ohhhohhhh" och är läskiga. Vi aktar oss för stora spöket Ellie och bönar för våra liv att hon inte ska komma och ta oss. "Neeej, ta mig inte!! Ät inte upp mig!!"  Hon skrattar så hon kiknar.. och pruttar.. så spöket ser inte bara läskigt ut, det luktar läskigt också.

I dom flesta fall är detta en toppenlek. Den enda lilla nackdelen som finns med att spela upp en 2-åring till bristningsgränsen är när känslan för vad som gör ont på mamma försvinner, den känslan försvinner visserligen ganska fort, om den ens finns från början. Vi hoppar på mammans gravidömma tuttar, sätter en armbåde mitt i bebismagen eller lägger oss helt enkelt platt över mammas huvud och hänger där.

Spökleken passar bäst på kvällen, då kan jag nämligen relativt snart bli barnledig och njuta av min huvudvärk ifred. Den gravida mamman tål helt enkelt inte samma nivå på lekande längre, men vad gör man inte för att höra sin älskade dotter skratta så hon fiser?